Magnetröntgen, eller MR, används ofta när en skada eller ett smärttillstånd behöver undersökas mer ingående. Till skillnad från vanlig röntgen kan MR visa detaljer i mjukvävnad, brosk och nerver. Tekniken ger tvärsnittsbilder i flera plan så att man lättare kan lokalisera skadade områden i exempelvis rygg, leder eller senor. Magnetröntgen kan också användas för att utesluta eller bekräfta diagnoser innan en rehabiliteringsinsats påbörjas.
Magnetröntgen används ofta som komplement i rehabilitering när en klinisk undersökning hos naprapat eller kiropraktor inte ger hela bilden. Metoden kan vara till hjälp vid långvarig smärta, misstänkta mjukdelsskador eller neurologiska besvär och ger både fysioterapeut och läkare värdefull information. Den kan också användas för att följa upp hur en skada har läkt eller om det finns behov av ytterligare behandling.
Magnetröntgen används främst för att ge en detaljerad bild av strukturer som inte syns på vanlig röntgen, framför allt muskler, senor, ligament och diskar. Inom rehabilitering blir detta särskilt viktigt vid långvariga smärttillstånd, där orsaken inte alltid framgår av en fysisk undersökning. MR kan till exempel visa om ett ledband i knät har bristningar, om en disk i ryggen trycker mot en nerv eller om en muskel har fått en djupare skada än vad som syns utifrån.
Inom neurologisk rehabilitering används MR för att kartlägga skador i hjärnan eller ryggmärgen, som efter en stroke eller vid sjukdomar som multipel skleros. Undersökningen kan då ge vägledning för vilken behandling och träning som är mest lämplig.
Metoden kan även användas för att följa läkningen över tid, exempelvis för att bedöma hur en senskada återhämtar sig eller om en operation har haft önskad effekt. På så sätt blir MR inte bara ett diagnostiskt verktyg utan också ett sätt att styra och utvärdera rehabiliteringen.
Hos till exempel Läkarlabbet går det att boka en tid för magnetröntgen privat, utan remiss. Där får man en tid för undersökning inom 5 arbetsdagar och snabb återkoppling från läkare inom 24 timmar efter genomförd MR-undersökning.
MR, fungerar genom att använda starka magnetfält och radiovågor för att skapa detaljerade bilder av kroppens inre. Till skillnad från vanlig röntgen, som använder strålning, bygger MR på kroppens egna väteatomer.
När du ligger i MR-kameran påverkas väteatomerna i kroppen av magnetfältet. Radiovågor skickas in, vilket gör att atomerna tillfälligt ”ändrar riktning”. När radiovågorna stängs av går atomerna tillbaka till sitt normala läge och avger då en svag signal. Dessa signaler fångas upp av mottagare i kameran och omvandlas av datorer till detaljerade bilder av organ, muskler, nerver och andra vävnader.
För patienten innebär det oftast att man ligger stilla i en tunnel- eller rörformad maskin under undersökningen. Det är helt smärtfritt, men apparaten låter högt, så hörselkåpor eller musik erbjuds ofta. Ibland används kontrastmedel som sprutas in i blodet för att tydligare visa vissa strukturer eller blodflöden.
Du får ofta byta om till sjukhuskläder och ta av dig smycken, klocka och andra metallföremål eftersom magneten drar till sig metall. Om kontrastmedel behövs får du en liten plastnål i armen där det kan sprutas in under undersökningen.
Du ligger på en brits som skjuts in i MR-kameran. Kroppsdelen som ska undersökas placeras i en spole som fungerar som en antenn för att fånga upp signalerna. Det är viktigt att ligga helt stilla, annars blir bilderna suddiga.
Maskinen är som ett rör eller en tunnel som surrar och dunkar högt när bilderna tas. Därför får du ofta hörselkåpor eller proppar, ibland även musik. Personal finns alltid i rummet intill och har kontakt med dig via mikrofon och högtalare, så du kan säga till om du behöver pausa.
Undersökningen tar vanligtvis mellan 20 och 60 minuter, beroende på hur omfattande bildtagningen är. Vissa moment består av kortare serier, där du bara behöver ligga stilla i några minuter åt gången.
Om du har fått kontrastmedel kan du bli kvar en kort stund för observation, annars kan du oftast gå direkt. Resultaten analyseras av en röntgenläkare och skickas sedan vidare till den vårdgivare som beställt undersökningen.
Magnetröntgen ger bättre bild av mjukdelar än vanlig röntgen och är mer detaljerad än ultraljud. Till skillnad från datortomografi används ingen joniserande strålning, vilket är en fördel vid upprepade undersökningar. MR är också mer känslig för förändringar i vätskenivåer så att det blir enklare att upptäcka inflammationer, ödem eller nervpåverkan. För rehabiliteringsarbete innebär detta att behandlingen kan skräddarsys utifrån mycket specifik information om kroppens inre tillstånd.
MR passar inte alla. Personer med vissa typer av metall i kroppen kan inte undersökas utan särskild bedömning. Undersökningen kräver också att man ligger stilla i ett trångt utrymme under längre tid, vilket kan vara besvärligt för den som lider av klaustrofobi eller smärta. Kontrastmedel som ibland används utsöndras via njurarna, vilket kräver försiktighet vid nedsatt njurfunktion.
Begränsningar att ta hänsyn till: